Hej!

I fredags var jag med om något alldeles underbart och oförglömligt! ♥ Jag och många andra tog nämligen studenten! Det började med en riktigt mysig men regnig champangefrukost hos vår älskade Rupeck. Vi blåste ballonger, åt jordgubar, poffade konfetti i partytältet, drack vin och skrev i varandras mössor. Sen for jag tillsammans med Bulldegen, Lill Erik, Långeman, Greven och alla andra goa klassmates till vår skola för att bli fotograferade, äta en äcklig smörgåstårta, lyssna till vacker sång & vackra tal. Vi bubblade av både skratt och champange, och skratten blandades med tårar, tårar av alla dess slag, vi mindes alla vackra dagar vi haft tillsammans och vi tänkte på att vi alla nu ska vidare i livet nu, inga mer stojiga lektioner eller häng i korridoren. Vi satt där och tänkte att fyfan vad vi kommer att sakna varann för fyfan vad vi älskar varann trots att vi alla är så otroligt olika. Våran klass var speciell, så speciell att många andra kanske inte rikigt förstår hur mycket vi gillar varann! Och sedan sjöng vi om studentens lyckliga dagar. ♥ Es3a jag kommer alltid minnas er och ni kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!

Senare firades studenten med kortege, studentfirande med släkt och vänner och en underbart kul kväll på Hotell Snickaren med alla dessa underbara studenter! Vi dansade, vi skrattade, vi kramades och vi hade en för j*kla bra kväll! ♥

"..och jag önskar, att vi någongång i framtiden hittar tillbaka till varandra så som de va då.." - Det hoppas jag också. Alla dagar vi tillbringade tillsammans, allt vi har gått igenom, alla fina minnen vi har tillsammans och alla tankar vi delat med varann, dom sitter i varmt om hjärtat.

En utav de vackraste låtar som finns. Många fina minnen förknippat med den här låten som idag gjorde mig lite nostalgisk och rörd. Brolle Jr - You were always on my mind.

Maybe I didn't love you quite as good as I should have,
Maybe I didn't hold you quite as often as I could have,
Little things I should have said and done,
I just never took the time.

You were always on my mind,
You were always on my mind.

Maybe I didn't hold you all those lonely, lonely times,
And I guess I never told you, I'm so happy that you're mine,
If I made you feel second best,
I'm sorry, I was blind.

You were always on my mind,
You were always on my mind,

Tell me, tell me that your sweet love hasn't died,
Give me, give me one more chance to keep you satisfied,
If I made you feel second best,
I'm sorry, I was blind.

You were always on my mind,
You were always on my mind.

Hej!

Vilket underbar väder vi har haft de här två dagarna! Rikigt sommarväder! :)
Sitter här å väntar på att min Marcus ska komma hem. Han är med Erik och Patrik å ränner runt. Själv har jag deckat på sängen idag och sovit bort hela eftermiddagen. Illa - det har ju varit så fint väder! ♥ Folk har gått med shorts och kjol idag, folk äter kulglass i våffla och alla sommarsandaler börjar titta fram! G R E A T! ♥ Nu är det inte långt kvar till studenten! Åh, det kommer att bli underbart men jag börjar redan känna lite känslor av nostalgi. Hur mycket jag än vill slippa skolan så är det konstigt att man ändå kommer att sakna den. Men det är ju verkligen en 'träffpunkt' - man träffar människor, jobbar med dom under olika omständigheter, lär känna dom, man delar glädje, sorg, ilska, man vinner en del & man förlorar en annan, man blir som en liten familj mer eller mindre, man känner samhörighet, man tycker att allting går så sakta, att terminerna, åren, dagarna går så sakta, och man önskar att det snart ska vara slut men i slutändan har 'ordspråket' talat sanning och man förstår plötsligt innebörden -Det går fort när man har roligt- Den här tiden har varit den jobbigaste tiden både psykiskt och fysiskt men ändå en tid som jag aldrig kommer att glömma, en tid som jag kommer att ha minnen utav, både dåliga minnen och bra minnen - underbara minnen. Minnen i vad gäller både glädje och sorg. Det här är ingen tid jag kommer att vilja ha ogjord, ingen tid jag kommer att glömma, den här tiden kommer jag att minnas i hela mitt liv.

Tack för de här underbara åren Es3a ♥

Hej!

Nu är det sissådär en två timmar sedan jag kysste min Marcus hejdå när han skulle vidare till bygg och jag upp till en liten skrubb i skolan för att skriva ett missat engelskaprov. Och ja, jag saknar honom redan.

I helgen låg vi å sov, tätt intill varandra som vi brukar. Jag vaknade tidigt utav att han hostade min sjukling. Han gick upp från sängen när jag sömningt frågade var han skulle. När han svarade att han bara skulle snyta sig men att han snart kom tillbaka så kunde jag somna igen. Några timmar senare vaknade jag igen men till min fasa upptäckte jag att Marcus inte låg i sängen. Jag blev lite frustrerad, för jag älskar att vakna på morgonen och se att han ligger där brevid mig och att sen krypa tätt intill honom och känna hans doft, det är betryggande må jag säga.

Men nu var han inte här. Jag lyfte på täcktet för att försäkra mig om att han verkligen var borta, eller i själva verket var det väl för att kolla så att han inte var borta. Men det var han, borta. Jag steg upp, tog på mig den röda mjuka morgonrocken och började leta efter min försvunna fästman. Toaletten - ingen fästman. Sovrum nr2 - ingen fästman. Köket - ingen fästman. Han var borta. Nu blev jag orolig och letade förtvivlat efter min Marcus. Jag fick syn på hans mor och frågade. Jag fick till svar att min Marcus bara var och jagade fågel.

Phu! Dåså. Han var borta, men inte borta borta. Men jag blev ledsen, för jag fick ingen pannpuss och han sa inte att han gick. Så jag surade hela morgonen tills han kom hem då jag muttrade surt att - 'varför väckte du inte mig, 'varför sa du inte hejdå, och varför fick jag ingen pannpuss?'. Till svar fick jag 'Men älskling jag ville inte väcka dig, du sov ju så gott' och så gav han mig en puss och även min panpuss och jag fick ett fånigt leende på läpparna. 'Jag älskar dig' sa jag. 'Jag älskar dig också älskling' sa min Marcus.

Jag älskar honom. Så förbannat mycket också.