Mycket har hänt sedan sist. Det har gått ett tag sedan jag bloggade, har inte känt behovet. Men nu, idag, kände jag att haf behövde skriva av mig. Numera skriver man allt på facebook, där i princip alla läser.. Bloggen känns mer gömd på något sätt. Förut ville man ha så många läsare som möjligt osv, nu känns det rätt skönt att bara ha ett visst antal som vet det lilla extra som rör mitt liv.

Märta har hunnit bli 1år och ett riktigt litet muskelpaket. Vi har hunnit med en massa som att spåra, gå valpkurs, allmänlydnadskurs, varit på amstaffläger, tränat en del lydnad och kört lite sök. Hon är en fantastisk varelse, dock väääldigt envis! Men det är väl terriern i henne som talar.

Jag och Richard är inte ett par längre. Vi insåg att vi var för olika, vi ville helt enkelt för olika med våra liv och våra personligehter passar mer som vänrelation än som en parrelation. Så jag har flyttat hem till huset i byn igen, till mamma, pappa och bror som kommit hem från Japan nyligen. Richard har flyttat till den stora staden då det blev närmare till jobbet för honom.

Sen till min största börda just nu.. Minns ni Marcus? Bra. Vi var nämligen "vi" igen och jag kände mig verkligen hel med honom. Jag känner att det är han jag vill dela mitt liv med, när jag är med honom är jag hemma. Dock så kom han häromdagen för att berätta att han inte visste vad han ville, visste inte vad han kände osv. Att han behövde tid att tänka. Och självklart får hans in tid, men det kliar i fingrar och spökar i huvudet och väerker i mitt bröst när jag inte "får" höra av mig. Vill inte svansa, vill inte tjata, han får ta den tid han behöver och vill han ha mig så får han komma till mig. En del snedsteg har gjort det osäkert för mig att lita på honom fullt ut och han blir osäker på mig när jag inte litar på honom, vilket är som en liten ond spiral. Nu står jag här, vet inte om detär slut, om det fortfarande är vi, om det är en paus eller vad det nu är. Tusen frågor utan svar. Jag vill bara ha ett ja eller nej. Om det ska vara vi eller inte. Denna väntan gör mig ledsen, frustrerad, utmattad och deppig.