Plötsligt längtade jag så oerhört till julafton. Inte för att jag längtar efter snö, slask, julmat osv. Såg ett videoinlägg på Egoina där hennes örhängen blinkade som ljusslingorna i vår julgran i Chile när vi var små. Vår julgran hade blinkande ljus i hela sig. I julklapp fick jag en rockring som glittrade och lera i olika färger som doftade så gott. Jag kommer ihåg att lillebror fick en hel vilda western serie i form av små figurer, det var hästar, cowboys, kaktusar, staket, såna här "prärie" vagnar - ni vet såna där som vagnar som hästarna drar i vilda western. Vagnar med en sån där tygtub på sig., hm.. tror man kallar dom för wagons eller nåt på engelska. Skitsamma. Jag kommer ihåg det stora steken som mammas kusin hade tillagat av finaste kött som fick det att rinna i mungiporna på en. Jag kommer ihåg julmusiken och jag kommer ihåg när jag och mina syskon sprang ute på gräsmattan med våra två schäfrar bland alla doftande blommorna och frukterna.

En julafton i Chile igen skulle inte sitta fel. Där man äter stek, har en blinkande gulgran och får glittrande rockringar. En julafton där gammelmostrar dansar hela natten lång tills man somnar i soffan. En julafton där det är varm ute hela kvällen, en julafton där man springer å leker med hundarna till sent på kvällen. En sak som är säkert är att mormor skulle saknas. Å andra sidan saknar jag henne varje dag. Jag önskar att man ibland kunde spola tillbaka tiden en stund, så att man kunde få en julafton i Chile tillsammans med mormor igen, så att man kunde få se henne dansades bubblande av skratt, så att man kunde få gosa in sig i hennes famn å fylla båda näsborrarna med hennes doft. Hon hade alltid parfymen Paris. Jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden så att man kunde få se sin mormor dansa hela natten lång igen, bubblande av skratt.