Linbanan.

Hej!

Vet ni hur underbart det känns att ha lättat på sitt hjärta efter 4 långa år. Vet ni hur underbart det är att efter 4 långa år av en saknad, en tomhet, en skam, ha få lättat på sitt hjärta. Det jag har velat ha sagt i 4 års tid nu är äntligen sagt & vet ni hur bra det känns? Det känns underbart!

För det var hon som alltid gjorde mig på gott humör, det var hon som satt med mig vid linbanan en hel kväll, det var hon jag råkade klippa av mer eller mindre hela luggen på, det var hon jag satt ett helt dygn med och hade fim-maraton, det var hon jag åt så goda brownies med, det var hon som jämt fanns där, det var hon som fick mig att skratta åt tokigheter, det var hon som man inte gjorde något speciellt med som ändå blev speciellt för att man var med just henne, det var hon. Det var hon & jag, det var vi, det var vi mot världen!

Jag är glad över att det var just hon som satt med mig vid linbanan den där kvällen som jag lättade mitt hjärta för. Jag är lycklig. Jag är lättad. Jag har hittat henne igen & hon var den samme jag lämande där för så många år sen med en skam, med ett tungt hjärta och med sorg. Jag har funnit henne igen, hon satt där, det var egentligen inte så svårt att hitta henne, för hon satt där, näst intill linbanan, denna kväll då jag lättade mitt hjärta.

Det är det här som kallas för L Y C K A.
Publicerat: 2010-02-27 @ 10:02:02


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0